hiphophoran

idag har jag varit på sjukhuset och konstaterat att alla läkare är mentalt handikappade idioter som borde skjutas, för dom gör inte ett skit, så jag kommer antagligen gå runt och ha ont i magen resten av livet och ändå knapra piller av olika slag och hoppas på att det blir bättre.
så nu sitter jag här och dricker cola, det kommer antagligen bli min död jumed att det är det ända jag kan få ner i magen utan att må illa oftast, men det är smaskens! och så ska jag forstätta läsa min bok, såld heter den och den är grymt bra, väldigt sorglig och brutal men bra!
jag borde verkligen plugga och så borde jag verkligen ta mig ut och träffa någon. men men vi får se vart det leder.





jag är nöjd med hur mitt liv ser ut, jag har en pojkvän som är helt fantastisk, visst jag har ont i magen ibland, och jag är emellanåt trött och uttråkad på att inte göra någonting mer än att inte göra någonting.
men framför allt saknar jag yasmin. för hon är verkligen en av mina bästa vänner och jag har liksom inte brytt mig. jag har inte tagit tag i det. ska det bli såhär bara för man blir kär?
för jag vet hur mycket jag har stört mig på det där när folk omkring mig har hamnat i ett förhållande och inte hört av sig eller brytt sig längre. det gör så jävla ont, och jag lovade mig själv att aldrig bli sån. men nu blev jag det. fuck det. och jag vet inte hur jag ska ändra mig. för det går inte att sätta lika mycket tid till någon, när det är någon där som liksom tar upp all ens tid. för jag vill ju vara med honom hela tiden. det är väl det kärlek innebär? men jag vill inte försvinna bort från henne, för hon är ju halva mitt liv. men hur ska jag visa det, hur ska jag få det att gå ihop? fan det bara snurrar i min skalle, det går inte att få ihop.
men jag ska försöka, för kanske det räcker. ibland gör det faktiskt det. det kankse inte kan bli som förut, men kanske kan det bli bra andå. för även om vi bara ses några gånger i veckan, så är det några gånger i veckan. det ska funka, jag ska få det att funka. för stammen kan inte brytas ner, vi är faktiskt stammen, och jag älskar henne så mycket att utan henne, så går livet inte framåt. hon är liksom den som är den.