hiphophoran

det är något jag saknar väldigt mycket som skapar ett hål i hjärtat på mig, och jag är trött på att sakna nu.
det blir bara mer och mer. hela tiden.
allting går ju förfan sönder.
och jag är trött på att vara fast i det där fina som var förut, som nu bara är minnen som skär sönder i hjärnan, hela tiden.
jag kommer explodera.
och jag är trött på att oroa mig, att vara vuxen, att vara ensam, att inte ha något att luta mig mot.
och jag är trött på att alltid ha ont i magen och inte veta, att inte hitta lite trygghet någonstans.
och jag är trött på att vara bunden, men ändå så jävla fri.
så inihelvetet osäker.
på allt. hela tiden.
och jag är trött på att vara en negativ liten sak, men det är skönt att skriva av sig.
jag vill ha ett helt nytt liv, nu tack.
radera allt det gamla och in med det nya, glömma allting det gamla.
men det skulle aldrig gå, det är för fint för att glömma.
för fint för att lämna,
för svårt att stanna.
jag är för rädd, lämna mig inte.